(Detta inlägg är delvis skrivet som ett svar på “ God jul” på bloggen “ Paulus blogg”.)

Det är sant att Julens hedniska bakgrund inte går att ta miste på. Dess källa är Babylon och det första upproret mot Gud efter floden. Eftersom alla hedniska religioner härstammar från upproret i Babylon, är det inte särskilt förvånande att hitta firandet av solgudens födelse på just samma datum i de flesta religioner. Ordet Jul sägs härstamma från kaldeiskans “Yule”, som betyder “spädbarn” och har att göra med den babyloniska avguden Tammuz återfödelse den 25 dec. Vid den tid vår Frälsare vandrade på jorden var denna högtid mycket spridd i Romarriket under namnet Saturnelia(Saturnus födelse). Idag uppehålls exakt samma traditioner (men med en viss kosmetisk förändring) som då, speciellt genom dKK¹ i Bethlehem där man fortfarande gör processioner med och tänder rökelse åt en barnstaty.

Som du känner till så har varken julgranen eller jultomten en ljusare bakgrund. I det gamla Egypten använde man palmer, i Romarriket granar. Profeten Jeremia talar om detta: Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt.. ..Ty folkens seder är förgänglighet. Ett träd i skogen hugger man ner, och hantverkarens händer formar det med yxan. Med silver och guld pryder man det och fäster det med hammare och spik för att det inte skall falla omkull. (Jer 10:2, 3-4).

För de första hedningarna som, under apostlarnas tid, kom till tro på Israels Gud genom judarnas Messias, föll det sig naturligt att man lämnade romarrikets avgudar, vilket innebar att sluta fira Saturnalia och pynta julgranar, och istället börja fira HERRENS högtider (3 Mos 23).

När Israel intagit landet, så ser vi hur generationen efter Josua direkt avfaller efter hans död. Människans natur har inte förändrats; Så snart apostlarna dött bort ser vi, i historien, hur församlingen avfaller från mönsterbilden. Iom Jerusalems och templets förstöring, och förskingringen av judarna, växer antisemitismen i Romarriket. Förföljelsen mot judarna blir svår, och många församlingsledare vill avlägsna sig från de judiska rötterna och göra sig av med judiska identitetsmarkörer. Man går ihop med staten, bryter med det man anser vara judiskt och ändrar högtidernas datum och innehåll. De romerska avgudarna kläds i kristna “kläder” och likaså högtiderna. Så uppstår grunden till dagens julfirande, då man istället för att fira Saturnus födelse firar Jesu födelse. Högtidens seder och traditioner från romarriket behålls. De som inte hänger med i den nya svängen, utan håller fast vid sabbaten och den Eviges högtider förföljs och dödas. Eftersom romarrikets högtider importerades i kristendomen, var snart hela romarriket ett kristet imperium. Folk behövde inte omvända sig från sina avgudar, utan bara byta namn på dem.

Enligt Salomo finns inget nytt under solen. Därför kan vi hitta flera paralleller till denna händelse i historien. En är Jerobeam. Han bryter med Juda och reser upp nya gudar efter hedningarnas seder och säger: Här Israel, är din Gud som förde dig ut ur Egyptens land. Även han ändrar på HERRENS högtider till en tidpunkt han själv väljer.

Ett tredje exempel är historien om Samariternas ursprung i 2 Kon 17:24f. De är hedningar av olika folkslag som bosätter sig i Israels land. Eftersom de inte fruktar HERREN sänder Gud lejon som angriper dem. En levitisk präst bosätter sig bland dem för att lära dem hur de ska frukta den Evige. De lär sig visserligen frukta den Evige men tjänar dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån. Här gör bibeln en parentes och förtydligar hur fel det är att de håller kvar vid sina folks seder, istället för att lära sig av Guds bud, hur HERREN vill bli fruktad och tillbedd.

Detta kallas, som du säkert känner mycket väl till, för religions-synkretism. Gud hatar religions-synkretism. Han manar gång på gång sitt folk att inte tillbe HERREN på samma sätt som andra gudar tillbes. Här är ett par talande exempel:

Detta är de stadgar och föreskrifter som ni skall vara noga med att följa i det land, som HERREN, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden. Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser. Ni skall inte tjäna HERREN, er Gud, på deras sätt. (5 Mos 12:1-4)

…se då till att du inte lockas till att följa deras [hednafolkens] seder … Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: “Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt.” Så skall inte du göra när du tillber HERREN, din Gud, ty allt som är avskyvärt för HERREN och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära … Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån. (5 Mos 12:29-32)

Gud är mycket tydlig med att poängtera, om och om igen, att hans folk ska vara avskilt, och hans Namn skall avskiljas. Gud avskyr när vi blandar ihop den Sanna Guden med avgudarna och upphöjer Guds Namn på samma sätt som avgudarna upphöjs. Samtidigt är det ofta på detta sätt som motståndaren går till väga när han förför Guds folk in i avgudadyrkan; genom synkretism.

Jag håller inte med om ditt påstående att kristendomen är en av de få religioner som inte har denna högtid, även om vi protestanter fjärmat oss något från den råa avgudadyrkan som fortfarande förekommer inom dKK. Det är väl snarare främst genom kristendomen som denna högtid hållits vid liv. Idag står ofta julgranen på scenen i våra kyrkor och samlingslokaler. I vissa församlingar händer det även att jultomten kikar in på någon samling kring juletid, och muntrar upp lite i vintermörkret. Vi leker roliga lekar med våra barn där de får skriva en önskelista till tomten och vi lär dem att om de är snälla så kommer tomten att ge dem det som de bedit honom om. Just snyggt sätt att lära sina barn att det bara finns En som vi ska be till och göra våra önskningar kunniga inför.

Det är ett oförnekligt faktum att vi håller på med samma seder och samma avgudar som Gud förbjöd sitt folk att pyssla med. Att det var fel för dem på den tiden har vi ingen svårighet att se, men att det skulle vara något fel idag för oss moderna människor känns som rena fantasierna.
- Men Hallå! Det är väl ingen som tror på tomten heller! Det är ju bara på låtsas, får man höra.

Är det inte samma argument som används på Livets Ord, när man säljer mariastatyetter?
- Men det förstår du väl att vi inte kommer tillbe dessa. De är fina att pryda hemmet med, säger man med en nedlåtande ton och ett förödmjukande leende.

Är det möjligen så att vi blivit påverkade av ateismen och den moderna människans högmod. Vi tror att det där med avgudar var sånt som ociviliserade mindre intelligenta indianer pysslade med för några tusen år sen. Eftersom vi vet att en stenstaty inte är något annat än en stenstaty, eller en påle i marken bara är en påle, så tror vi att vi kan dansa runt den enligt våra traditioner, utan att det har någon andlig betydelse. Ja t.om på kristna konferenser hamnar midsommarstången i centrum på midsommardagen. Vi vet ju att avgudarna inte finns och det är ju så trevligt att dansa runt, runt.

Jag hävdar bestämt att det är fel att pryda sitt hem med varken Buddhastatyer eller Mariastatyetter, vare sig man tror på dem eller inte². Bibeln gör ingen skillnad på det, som vi gör. Avgudadyrkan som avgudadyrkan. En avgud är en avgud och skall förgöras. I Guds ögon är de så orena att Israels barn inte ens fick smälta ner hedningarnas avgudar för att ta silvret och guldet, utan var tvungen att krossa dem³. Tänk på det nästa gång du ser en julgran.

I 2 Konungaboken kan vi läsa om hur kungarna i Israel övergav Guds vägar och förde in avgudadyrkan i landet. Men i Juda uppstår det emmellanåt kungar som gör det som är rätt i Guds ögon. De bryter med de vägar deras fäder vandrat, gör upp med synden, river ner aserorna och utplånar tempelprostitutionen, men… står det, offerhöjderna avskaffades inte. Gång på gång, görs samma sak igen, men offerhöjderna avskaffas inte. Som läsare blir man frustrerad. Varför gick de inte hela vägen?! Varför lämnar de lite kvar!?

I väckelsehistorien kan vi läsa samma sak. Inget nytt finns under solen. Väckelse efter väckelse passerar, man bryter upp med gamla invanda hjulspår, sanning efter sanning restaureras. Vuxendopet återupprättas, återigen talar man i tungor, mariastatyerna åker ut osv, men de hedniska sederna och dess avgudar avskaffas inte. Kvar står offerhöjderna. Visst har det funnits radikala människor som även slängt ut både jultomte och granar, men man envisas med att offra till Gud på offerhöjderna enligt hedningarnas seder, man avskaffar inte julfirandet. Resultatet blir att generationen efter släpar tillbaka både julgranar och jultomtar.

- Vi har alltid, så långt vi kan minnas tillbett HERREN såhär, på dessa höjder, varför skulle det vara nåt fel? Det är HERREN man offrar till på offerhöjderna, därför tror man inte det kan vara nåt fel med det. Att Gud inte tillåtit det reflekterar man inte över.

- Vi har alltid, så långt vi kan minnas firat jul, läst julevangeliet, firat Jesu födelse och sjungit julsånger på denna dag, varför skulle det vara fel? Eftersom Jesus är med (ofta bara på ett hörn) kan man inte förstå att det skulle vara fel. Att högtiden föddes i människans uppror mot Gud, berör oss inte, men det berör sannerligen Gud.

Att försöka “rena” Julen är en befängd idé. Det varken fungerar praktiskt, eller är Guds vilja. Guds ord ekar genom skriften: Ni får inte tjäna mig efter hedningarnas seder. Men vi envisas att hålla fast vid de seder efter det folk vilka vi kommer ifrån, precis som Samariterna. Jesu födelse skall vi prompt fira på solgudens födelsedag.

Gud har länge haft fördrag med oss hedningar, men nu närmar vi oss denna tidsålders slut. Allvaret ökar. Brudgummen kommer mycket snart för att hämta sin brud. Brudklänningen måste renas från ALLA fläckar. Det finns inte tid för kompromisser längre. Saker och ting måste återupprättas, bruden måste förbereda sig, och avskilja sig för sin brudgum. Låt oss därför gå hela vägen denna gång och avskaffa de offerhöjder som våra fäder aldrig gjorde upp med. Låt oss vara konsekventa. Ska vi slänga Harry Potter, men behålla Sagan om Ringen? Förkasta mariadyrkan, men behålla jultomten och granen? Säga nej till Halloween men fira Jul? Gå emot helgondyrkan, men lovsjunga sankta Lucia på Luciadagen? Har inte alla dess ting samma smutsiga källa?! Vad innebär det egentligen att vara utanför lägret? Har man verkligen lämnat Babel helt om man fortsätter följa dess seder och bruk. Vi vet mycket väl varifrån vi ärvt detta med att fira Jesu födelse i december.

Låt oss lämna de hedniska högtiderna. Men hur ska vi göra när vi lämnat dem. Människan behöver ju högtider. Ska vi rensa bort allt som är besmittat med avgudadyrkan så blir ju bara ett stort vakuum kvar. Det är inte heller Guds vilja.

Jerobeam bröt med Juda, reste nya gudar och bytte Guds högtider mot hedniska, så gjorde också Konstantin och kyrkofäderna. Nu står Konungens ankomst för dörren. Mönsterbilden måste återupprättas. Ska vi offra till Gud, så ska vi offra efter Guds egna föreskrifter. Gud har gett sitt folk sina högtider som är obesmittade av världen, och i vilka han lagt ned undervisning om sin frälsningsplan för människan. Detta ville Gud att samariterna skulle ta del av, utan att bli judar. Det var meningen att Israels hus skulle dra upp för att offra till den Evige i Juda, men inte att de fördenskull skulle bli judar. Gavs inte samma ord, till allt Guds folk?

- Vad du än gör, dra inte upp till Juda för att tillbe! Jerobeams och Konstantins ord ekar fortfarande starkt. Det var inte vad Gud hade befallt, han sade motsatsen.

Sålänge vi håller på med dessa seder förblindas vi av dem. När vi i tro ändrar vår livstil händer det något, och då förstår vi vilka väldiga andemakter som döljer sig bakom dessa hedniska seder. Det är lätt att bli chockerad över det enorma motstånd man utsätts för, när man bryter med detta.

Du som läser kanske inte håller med om allvaret i det här. Det är möjligt att du t.om tycker det är rena fantasierna. Men stilla dig en stund och tänk efter. Lyssna till uppbrottssignalen som ljuder. Hur pass långt är du beredd att gå för att tjäna Gud. Om Gud börjar mana dig att bryta upp, är du då beredd att ta de konsekvenser det kommer att innebära med familj, släkt och vänner. Jag vet att det är mycket bekvämt att köra vidare i samma gamla upptrampade hjulspår som finns i de sammanhang man befinner sig i. Alla sammanhang har sina hjulspår. Det är lätt att tänka: “det har ju gått bra tidigare, varför skulle det inte gå bra att fortsätta likadant”. De flesta samfund har sprungit fram ur en väckelse. Uppbrottssignalen från himlen ljuder och en skara människor bryter upp från sina sammanhang, ofta till ett högt pris. Tiden går och en ny generation tar över. Den nya generationen vandrar vidare i sina fäders spår. Per automatik tror man sig vara som de som tog Guds ord på allvar. Men det faktum att man bara vandrar i de spår som fäderna trampat upp vittnar om motsatsen, och det bekräftas när en ny signal om uppbrott ljuder och endast ett fåtal svarar och går. Självklart skall vi ta vara på det som väckelsepionjärerna kämpat för, men vi ska inte stanna där.

Har du beredskapens skor på dina fötter? Var inte en av de som följer med strömmen, de som bara fortsätter i gamla hjulspår. Överväg om Gud faktiskt bryr sig om det här med julen, eller om detta budskap bara är fantasier från fanatiska tokstollar som läst bibeln uppochner.

Jag ska avsluta med att påpeka att detta med att det skulle vara fel att fira jul inte är något nytt. Watchman Nee skrev redan på 40-talet i boken “Further Talks on the Church Life” om detta:

‘If a certain church wants to observe “Christmas,” those who serve God faithfully will have to go another way; there is absolutely no “Christmas” or “Easter”(Kristen Påsk) in the Bible. If the church wants to observe these occasions, you will immediately see that the church is not going on well. There are many other things that are not found in the Bible, such as the idols of Roman Catholicism. If you yield to these, trouble will immediately come.’ (Further Talks on the Church Life, s 64)

1. den Katolska Kyrkan [↩]
2. Jer 4:1, Hes 14:3-4, 7-8, 22:26 [↩]
3. 5 Mos 7:5, 25-26 [↩]