(Detta inlägg är delvis skrivet som ett svar på “ God jul” på bloggen “ Paulus blogg”.)

Det är sant att Julens hedniska bakgrund inte går att ta miste på. Dess källa är Babylon och det första upproret mot Gud efter floden. Eftersom alla hedniska religioner härstammar från upproret i Babylon, är det inte särskilt förvånande att hitta firandet av solgudens födelse på just samma datum i de flesta religioner. Ordet Jul sägs härstamma från kaldeiskans “Yule”, som betyder “spädbarn” och har att göra med den babyloniska avguden Tammuz återfödelse den 25 dec. Vid den tid vår Frälsare vandrade på jorden var denna högtid mycket spridd i Romarriket under namnet Saturnelia(Saturnus födelse). Idag uppehålls exakt samma traditioner (men med en viss kosmetisk förändring) som då, speciellt genom dKK¹ i Bethlehem där man fortfarande gör processioner med och tänder rökelse åt en barnstaty.

Som du känner till så har varken julgranen eller jultomten en ljusare bakgrund. I det gamla Egypten använde man palmer, i Romarriket granar. Profeten Jeremia talar om detta: Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt.. ..Ty folkens seder är förgänglighet. Ett träd i skogen hugger man ner, och hantverkarens händer formar det med yxan. Med silver och guld pryder man det och fäster det med hammare och spik för att det inte skall falla omkull. (Jer 10:2, 3-4).

För de första hedningarna som, under apostlarnas tid, kom till tro på Israels Gud genom judarnas Messias, föll det sig naturligt att man lämnade romarrikets avgudar, vilket innebar att sluta fira Saturnalia och pynta julgranar, och istället börja fira HERRENS högtider (3 Mos 23). Läs hela inlägget …

1. den Katolska Kyrkan [↩]

Större delen av Sveriges kristenhet kan liknas vid ett stort skepp ute på ett stomigt hav. Inne i skeppet är de flesta samfund samlade till en stor fest. Glädje och skrål hörs ut i natten. De sista församlingarna som ännu inte slutit upp lossar sina förtöjningar och styr sina småbåtar mot det större skeppet. De höga vågorna gör att det känns tryggare att ta sig till det stora skeppet, samtidigt som glädjen, den fina stämningen och skratten som hörs därifrån lockar.

Men tittar man närmare på skeppet så ser man att allting inte är ok. Ankaret är fast förankrat på en stabil klippa, men ankarets kätting är kapad under ytan. Rodret är inställt på att föra skeppet upp på ett stort rev som heter Rom. Ja redan nu har revet rivit ett stort hål i skeppets skrov. Gyttjigt vatten forsar in och skeppet sjunker i rasande fart. Men ingen märker något, för väktarna har lämnat sina poster och deltagit i festen. Skrålet från festen överröstar ljudet från skrovet som bryts sönder. En stor del av festens deltagare och framförallt arrangörer är druckna. De har druckit av skökans vin. Dessutom härjar en dödlig pest på skeppet, som ingen verkar bry sig om att stoppa. Pesten heter synd.

Slutligen upptäcker några att det forsar in väldiga mängder smutsigt vatten i skeppet och rycker tag i vattenhinkar för att förgäves börja ösa. Hur gör man när ett skepp sjunker? Inte börjar man ösa, utan man lämnar det och flyr för sitt liv.

På samma sätt är det lönlöst att försöka rädda den etablerade sjunkande kristenheten, både genom kyrkopolitik eller mänskliga reformer. Nu handlar det bara om en sak, och det är att fly! Fly för ditt liv! Och försök rädda så många människor som möjligt! Läs hela inlägget …