Jesus svarade: “Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (Matt 4:4)”
“Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.” (Job 23:12)

Här ser vi vikten av Guds ord. Våra matvanor är olika, men det är vanligt att äta minst tre ordentliga mål mat om dagen. Hur mycket äter vi av Guds ord i jämförelse? Jag tror inte det räcker med en tumvers, en skorpkant, om dagen.

Det räcker heller inte med att gå till kyrkan varje söndag och höra en predikan. Vi behöver själva äta ordentligt av Guds ord varje dag, och därigenom ständigt låta oss undervisas, förmanas och uppbyggas. Det handlar om ett kontinuerligt och livsviktigt näringsintag.

“Hela skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim 3:16-17)

Tänk om Sveriges kristna ungdom fick tag i detta. Tänk om de blev kända för att vara “läsare”. Skulle inte det kunna skaka om och förändra hela Sverige?

Tillsammans framför helgon Birgittas relikskrin i “ekumenisk bön” för kyrkans “synliga enhet”. Från vänster Biskop Dositej(Serbisk-ortodoxa kyrkan), Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), biskop Anders Arborelius (Romersk-katolska kyrkan), ärkebiskop Benyamin Atas (Syrisk-ortodoxa kyrkan), biskop Martin Lind (Svenska kyrkan), missionsföreståndare Krister Andersson (Svenska missionsförbundet), kardinal Walter Kasper (påvens sändebud), ärkebiskop KG Hammar (Svenska kyrkan).

Kristna ledare från alla möjliga samfund och kyrkor kommer samman. Ledare som tidigare varit oense skakar nu händer och kramar om varann. Aldrig tidigare har enheten varit så stor. Man skrattar och gläder sig. Väckelsen är nära nu säger man. Bristen på enhet har varit ett hinder för väckelse, men nu, nu är framtiden ljus. Alla ska vara med. Nu ska vi sluta döma varann. Kärleken segrar.

Samtidigt tågar kristna präster i paraderna i Stockholm Pride. Kristdemokraternas ledare vill ge fler kvinnor möjligheten att döda sina barn¹. Frikyrkornas stora ledare arbetar aktivt för att vi okunniga ska inse “rikedomarna” i katolska kyrkans traditioner och avgudadyrkan. Man predikar om viktiga sakrament och nådemedel som kan berika den kristnes liv. Uttryck som “Guds moder”, och “berikande klosterliv” blir allt vanligare. Det talas om ikoner och helgonbilder som kan hjälpa oss att komma närmare Gud. Påven Johannes Paulus II har blivit en troshjälte. Kristna bokbord och affärer är överbelamrade med katolsk litteratur med titlar såsom “Ignatius av Loyola – Mästare i andlig vägledning”, och “Tankar om ikonen”. Där finns även radband, mariabilder och mariastatyer att köpa för den som vill “berika” sitt andliga liv.

Allvarlig synd såsom otukt, äktenskapsbrott, lögn, högmod, skvaller och förtal blir allt vanligare ibland oss. Det är inte längre kontroversiellt att man framför tv:n och i bion ägnar timmar åt filmer och program som innehåller massor med synd. Tvärtom, det har blivit kontroversiellt att inte ägna tid åt att se sånt som Gud hatar. Förkunnelse om att leva avskild för Gud är sällsynt eller så har innehållet i budskapet förvandlats och handlar numera om klosterliv. Många ungdomar som växer upp i ett kristet sammanhang kommer av vägen och går ut i världen i tron att de är bevarade, eftersom de tror på Guds existens och är ibland även engagerade i kyrkans aktiviteter. Läs hela inlägget …

1. Hänsyftning till Göran Hägglunds stöd till abortturismen [↩]

Större delen av Sveriges kristenhet kan liknas vid ett stort skepp ute på ett stomigt hav. Inne i skeppet är de flesta samfund samlade till en stor fest. Glädje och skrål hörs ut i natten. De sista församlingarna som ännu inte slutit upp lossar sina förtöjningar och styr sina småbåtar mot det större skeppet. De höga vågorna gör att det känns tryggare att ta sig till det stora skeppet, samtidigt som glädjen, den fina stämningen och skratten som hörs därifrån lockar.

Men tittar man närmare på skeppet så ser man att allting inte är ok. Ankaret är fast förankrat på en stabil klippa, men ankarets kätting är kapad under ytan. Rodret är inställt på att föra skeppet upp på ett stort rev som heter Rom. Ja redan nu har revet rivit ett stort hål i skeppets skrov. Gyttjigt vatten forsar in och skeppet sjunker i rasande fart. Men ingen märker något, för väktarna har lämnat sina poster och deltagit i festen. Skrålet från festen överröstar ljudet från skrovet som bryts sönder. En stor del av festens deltagare och framförallt arrangörer är druckna. De har druckit av skökans vin. Dessutom härjar en dödlig pest på skeppet, som ingen verkar bry sig om att stoppa. Pesten heter synd.

Slutligen upptäcker några att det forsar in väldiga mängder smutsigt vatten i skeppet och rycker tag i vattenhinkar för att förgäves börja ösa. Hur gör man när ett skepp sjunker? Inte börjar man ösa, utan man lämnar det och flyr för sitt liv.

På samma sätt är det lönlöst att försöka rädda den etablerade sjunkande kristenheten, både genom kyrkopolitik eller mänskliga reformer. Nu handlar det bara om en sak, och det är att fly! Fly för ditt liv! Och försök rädda så många människor som möjligt! Läs hela inlägget …