Gud skapade den förste Adam till sin avbild, han skulle återspegla Guds härlighet, gestalta Gud på jorden. Men genom olydnad föll han, han gav det onda insteg i sitt hjärta. Människan kunde inte längre tjäna Guds syfte med att vara en Guds avbild, fylld av orena tankar och allt slags onda begär var hon helt oförmögen att återspegla Guds karaktär. Ingen rättfärdig finnes, inte en enda¹ säger skriften.

Rabbi Moshe Eisemann skriver i sin introduktion till Artscroll Yechezkel,

“Moses portrayed what could have been; Yechezkel portrayed what was. Israel could have been mankind’s champion, its leader, the nation that demonstrated in its being the exaltation that could have been man’s, the embodiment of the greatness for which Adam and his descendants were created, Israel could have been the parchment upon which God’s word was written, could have been the living example that true wisdom and understanding was the product of the fulfillment of God’s word. Israel could have been – had it but heeded the teachings and hearkened to the exhortations of Moses. But Israel did not heed and did not hearken and therefore it continued the process of redemption and exile until the final redemption with the coming of Messiah, may it be speedily in our days.”²

När Gud genom Mose gav Torahn till sitt folk, var det en önskan att se sin karaktär i dem. Lagen är mönsterbilden, det är självaste ritningen för vad som från begynnelsen låg på Guds hjärta. Där finns Guds karaktär uppenbarad, där finns den eviga sanningen om rätt och fel, gott och ont. Om Israels församling hade följt lagen, Guds vilja, fullt ut, varit en levande torah, hade man uppfyllt Guds mål att vara en Guds avbild, att vara ett ljus för folken. Läs hela inlägget …

1. Rom 3:10 [↩]
2. Rabbi Moshe Eisemann, Yechezkel / Ezekiel – Three Volumes In One, Brooklyn, NY: Mesorah Publications Ltd, 1977, 1979, 1988. pp. xix [↩]

Häromdagen gick jag upp på taket. En svarthövdad kråka kom flygande och satte sig fem meter längre bort. Där jag stod och studerade kråkan började jag undra: Fader, varför har du skapat rena och orena fåglar¹, vad betyder det, och vad kan vi lära oss?

Jag ser naturen som en andra bok, som jämte bibeln också är given av Gud för att undervisa oss. Gudsfruktan är början till vishet. Fruktar vi Gud kan han nog börja öppna våra ögon till att hitta sanningar i naturen. Kung Salomo hittade i sin vishet mycket undervisning i naturen, vilket vi kan se i hans skrifter.

Kråkan flög iväg, men två andra kråkor kom seglande genom luften. De satte sig nära toppen i varsitt träd. Mina tankar gled vidare. Jag har sett i skriften att träd i vissa fall kan betyda nationer eller kungar/regeringar (vilka representerar hela riket)². Olivträdet t ex står ibland för Israel³. Jag kom att tänka på hur ofta det förekommer kontakt med det ockulta bland nationernas kungar. Några exempel är Hitlers och hans närmaste och deras samröre med det ockulta, eller Nebukadnessar och Farao som omgav sig med magiker och spåmän. På samma sätt som dessa kråkor håller till i trädens toppar, och bygger sina bon däruppe, så har onda andar en tendens att skapa sig nästen bland folkens kungar. Läs hela inlägget …

1. Lista över vilka djur som är rena/orena finns i 3 Mos 11. Vi ser i första Mosebok att Noa hade denna kunskap, och kunde skilja mellan rent och orent. Detta med rena och orena djur är väldigt främmande för oss som vuxit upp i kristna sammanhang, men låt oss minnas att den undervisningen kommer från Skaparen, genom hans ord, och inte från någon annan källa. [↩]
2. Ett exempel är Nebukadnessars dröm (se Dan 3:31f), ett annat finns i Dom 9 [↩]
3. Jer 11:16 [↩]

På bloggen Aletheia har debatten rasat kring Åge Åleskjær och nådesförkunnelsen. Somliga menar att nåden behöver betonas mer, medan andra varnar skarpt för laglöshetens villfarelse, och att det istället behövs ett större fokus på Guds bud.

Själv anser jag att evangeliet redan har försnällats och anpassats långt bortom vad som är acceptabelt. Jag tror det är dags att vi stannar upp och rannsakar oss själva gentemot Guds ord. Först behöver vi se till att vi själva lever helhjärtat inför Gud. Därefter behöver vi inse allvaret i att de flesta i Sverige, och förmodligen även många kristna, inte kommer vara med oss i Riket utan vandrar mot evig undergång, om inget förändras. Om vi ser detta, kan vi då ta bort allvaret i evangeliets budskap för att det ska passa in i tiden? Det är dags att sluta snickra på evangeliet för att på något sätt försöka göra det mer attraktivt.

Det står att Guds ord är skarpare än något tveeggat svärd. Om vi rensar bort all vaddering vi lagt på för att få evangeliet mjukare, så har vi ett knivskarpt budskap som inte lämnar någon oberörd. Vi kan inte fortsätta ljuga och säga att allt står bra till, när sanningen är motsatsen. Vi behöver sträva efter att få ett sannare budskap och inte ett roligare eller trevligare budskap.

“Dina profeters syner var falska och dåraktiga. De uppenbarade inte din missgärning för dig för att göra slut på din fångenskap. De budskap de förkunnade för dig var falska och förförande.” (Klag 2:14)

Vad predikade profeterna? - Omvändelse!
Vad predikade Johannes döparen? - Omvändelse!
Vad predikade Jesus? - Omvändelse!

Jag är övertygad om att vår omvändelse ligger på Guds hjärta idag. Läs hela inlägget …

De flesta känner säkert redan till profetian som en gammal kvinna gav till Emanuel Minos för 40 år sedan (1968). Jag tycker den är allvarlig och väl värd att stanna upp inför och begrunda. Därför vill jag påminna om den:

Fred och nedrustning

“Jag fick se världen som en karta som blev upprullad framför mig. Jag såg Europa - land efter land. Jag såg Skandinavien och jag såg Norge. Jag såg vissa saker som skulle ske strax innan Jesus kommer tillbaka (och församlingens tid är slut) och strax innan den stora olyckan bryter lös över människorna. En olycka som vi aldrig tidigare har upplevt maken till.

Innan Jesus kommer tillbaka och det tredje världskriget bryter lös, blir det en tid med avspänning som vi aldrig förr har haft. Det blir fred, och freden kommer att vara länge. Under den fredsperioden blir det avrustning i många länder, också i Norge. Det tredje världskriget kommer att starta på ett sätt som ingen hade väntat och från ett oväntat håll, och vi är lika oförberedda som vi var 9 april 1940.”.

Ljumhet och avfall i kristenheten

“Jag såg att det kommer en ljumhet utan motstycke bland kristna. Ett avfall från sann och levande kristendom. De kristna kommer inte att vara öppna för rannsakande förkunnelse tiden före Jesu återkomst. De kommer inte att lyssna om synd och nåd, lag och evangelium, bot och bättring. I stället kommer en annan slags förkunnelse, en slags lyckokristendom. Det gäller att bli framgångsrik och nå fram. Det handlar om materiella saker, på ett sätt Gud aldrig hade lovat det. Kyrkor, frikyrkor och bönehus blir mer och mer tomma. I stället för en förkunnelse om att ta sitt kors och följa Jesus, blir det underhållning, konst och kultur, där det skulle vara väckelse, nöd och omvändelsemöten. Detta kommer att ske i stor utsträckning strax innan Jesus kommer tillbaka och olyckan bryter lös över oss.” Läs hela inlägget …

Jesus svarade: “Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (Matt 4:4)”
“Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.” (Job 23:12)

Här ser vi vikten av Guds ord. Våra matvanor är olika, men det är vanligt att äta minst tre ordentliga mål mat om dagen. Hur mycket äter vi av Guds ord i jämförelse? Jag tror inte det räcker med en tumvers, en skorpkant, om dagen.

Det räcker heller inte med att gå till kyrkan varje söndag och höra en predikan. Vi behöver själva äta ordentligt av Guds ord varje dag, och därigenom ständigt låta oss undervisas, förmanas och uppbyggas. Det handlar om ett kontinuerligt och livsviktigt näringsintag.

“Hela skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim 3:16-17)

Tänk om Sveriges kristna ungdom fick tag i detta. Tänk om de blev kända för att vara “läsare”. Skulle inte det kunna skaka om och förändra hela Sverige?

Tillsammans framför helgon Birgittas relikskrin i “ekumenisk bön” för kyrkans “synliga enhet”. Från vänster Biskop Dositej(Serbisk-ortodoxa kyrkan), Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), biskop Anders Arborelius (Romersk-katolska kyrkan), ärkebiskop Benyamin Atas (Syrisk-ortodoxa kyrkan), biskop Martin Lind (Svenska kyrkan), missionsföreståndare Krister Andersson (Svenska missionsförbundet), kardinal Walter Kasper (påvens sändebud), ärkebiskop KG Hammar (Svenska kyrkan).

Kristna ledare från alla möjliga samfund och kyrkor kommer samman. Ledare som tidigare varit oense skakar nu händer och kramar om varann. Aldrig tidigare har enheten varit så stor. Man skrattar och gläder sig. Väckelsen är nära nu säger man. Bristen på enhet har varit ett hinder för väckelse, men nu, nu är framtiden ljus. Alla ska vara med. Nu ska vi sluta döma varann. Kärleken segrar.

Samtidigt tågar kristna präster i paraderna i Stockholm Pride. Kristdemokraternas ledare vill ge fler kvinnor möjligheten att döda sina barn¹. Frikyrkornas stora ledare arbetar aktivt för att vi okunniga ska inse “rikedomarna” i katolska kyrkans traditioner och avgudadyrkan. Man predikar om viktiga sakrament och nådemedel som kan berika den kristnes liv. Uttryck som “Guds moder”, och “berikande klosterliv” blir allt vanligare. Det talas om ikoner och helgonbilder som kan hjälpa oss att komma närmare Gud. Påven Johannes Paulus II har blivit en troshjälte. Kristna bokbord och affärer är överbelamrade med katolsk litteratur med titlar såsom “Ignatius av Loyola – Mästare i andlig vägledning”, och “Tankar om ikonen”. Där finns även radband, mariabilder och mariastatyer att köpa för den som vill “berika” sitt andliga liv.

Allvarlig synd såsom otukt, äktenskapsbrott, lögn, högmod, skvaller och förtal blir allt vanligare ibland oss. Det är inte längre kontroversiellt att man framför tv:n och i bion ägnar timmar åt filmer och program som innehåller massor med synd. Tvärtom, det har blivit kontroversiellt att inte ägna tid åt att se sånt som Gud hatar. Förkunnelse om att leva avskild för Gud är sällsynt eller så har innehållet i budskapet förvandlats och handlar numera om klosterliv. Många ungdomar som växer upp i ett kristet sammanhang kommer av vägen och går ut i världen i tron att de är bevarade, eftersom de tror på Guds existens och är ibland även engagerade i kyrkans aktiviteter. Läs hela inlägget …

1. Hänsyftning till Göran Hägglunds stöd till abortturismen [↩]

(Detta inlägg är delvis skrivet som ett svar på “ God jul” på bloggen “ Paulus blogg”.)

Det är sant att Julens hedniska bakgrund inte går att ta miste på. Dess källa är Babylon och det första upproret mot Gud efter floden. Eftersom alla hedniska religioner härstammar från upproret i Babylon, är det inte särskilt förvånande att hitta firandet av solgudens födelse på just samma datum i de flesta religioner. Ordet Jul sägs härstamma från kaldeiskans “Yule”, som betyder “spädbarn” och har att göra med den babyloniska avguden Tammuz återfödelse den 25 dec. Vid den tid vår Frälsare vandrade på jorden var denna högtid mycket spridd i Romarriket under namnet Saturnelia(Saturnus födelse). Idag uppehålls exakt samma traditioner (men med en viss kosmetisk förändring) som då, speciellt genom dKK¹ i Bethlehem där man fortfarande gör processioner med och tänder rökelse åt en barnstaty.

Som du känner till så har varken julgranen eller jultomten en ljusare bakgrund. I det gamla Egypten använde man palmer, i Romarriket granar. Profeten Jeremia talar om detta: Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt.. ..Ty folkens seder är förgänglighet. Ett träd i skogen hugger man ner, och hantverkarens händer formar det med yxan. Med silver och guld pryder man det och fäster det med hammare och spik för att det inte skall falla omkull. (Jer 10:2, 3-4).

För de första hedningarna som, under apostlarnas tid, kom till tro på Israels Gud genom judarnas Messias, föll det sig naturligt att man lämnade romarrikets avgudar, vilket innebar att sluta fira Saturnalia och pynta julgranar, och istället börja fira HERRENS högtider (3 Mos 23). Läs hela inlägget …

1. den Katolska Kyrkan [↩]

Större delen av Sveriges kristenhet kan liknas vid ett stort skepp ute på ett stomigt hav. Inne i skeppet är de flesta samfund samlade till en stor fest. Glädje och skrål hörs ut i natten. De sista församlingarna som ännu inte slutit upp lossar sina förtöjningar och styr sina småbåtar mot det större skeppet. De höga vågorna gör att det känns tryggare att ta sig till det stora skeppet, samtidigt som glädjen, den fina stämningen och skratten som hörs därifrån lockar.

Men tittar man närmare på skeppet så ser man att allting inte är ok. Ankaret är fast förankrat på en stabil klippa, men ankarets kätting är kapad under ytan. Rodret är inställt på att föra skeppet upp på ett stort rev som heter Rom. Ja redan nu har revet rivit ett stort hål i skeppets skrov. Gyttjigt vatten forsar in och skeppet sjunker i rasande fart. Men ingen märker något, för väktarna har lämnat sina poster och deltagit i festen. Skrålet från festen överröstar ljudet från skrovet som bryts sönder. En stor del av festens deltagare och framförallt arrangörer är druckna. De har druckit av skökans vin. Dessutom härjar en dödlig pest på skeppet, som ingen verkar bry sig om att stoppa. Pesten heter synd.

Slutligen upptäcker några att det forsar in väldiga mängder smutsigt vatten i skeppet och rycker tag i vattenhinkar för att förgäves börja ösa. Hur gör man när ett skepp sjunker? Inte börjar man ösa, utan man lämnar det och flyr för sitt liv.

På samma sätt är det lönlöst att försöka rädda den etablerade sjunkande kristenheten, både genom kyrkopolitik eller mänskliga reformer. Nu handlar det bara om en sak, och det är att fly! Fly för ditt liv! Och försök rädda så många människor som möjligt! Läs hela inlägget …